Livet hos Lang

Äntligen är mardrömsveckan över... Okej, kanske inte riktigt så hemsk. Men jobbigt och tråkigt har de varit! Jonas har jobbat kväll 7 av 8 dagar och idag är sista gången för denna omgången. sön, mån, tis, tors, fre, lör, sön...då är han hemmifrån 12-23...HUR kul är det på en skala?? Det är som att vara ensamstående, man står med ALLt själv, undantag frukosten. Goda mysiga frukostar e de enda vi har då. Man har hemmet, barnen, middagar och alla läggningar själv. Dessutom en liten Tuva som fått öroninflamation och inte så konstigt MEn ändå påfrestande varit mycket gnällig och ledsen...Igår blev Vilmer också sjuk i 40 graders feber och låg totalt utslagen hela dagen. Då vill man bara kunna sitta hos honom, men de tycker ju Tuva är pest. Dessutom avslutade han kvällen med att först spy ner sig själv och halva soffan...in med en storgråtande halvt däckad Vilmer i duschen, sen slänga ut mattan som också kräktes ner, dammsuga...av med soffkuddarnas klädsel, påslakan göra rent osv...lägger Vilmer på andra halvan medans jag gör iordning. Hämtar blöja, välling och pyjamas till Tuva som gråter av trötthet och bara vill sova. Hinner sätta mig ner och byta blöja på Tuva... DÅ kräker Vilmer igen...ner sig själv, täcke, kuddar, sova, golv....Tuva gallskriker, Vilmer skakar och gråter.. Just då kände jag bara att nä nu går jag ut stänger dörren och ja jag vet inte... De kändes som de blev lite för mkt. Ringer efter bästa grannen som trots att dom har gäster kommer in. Ville bara att någon skulle bära på Tuva så jag fick ordna klart med Vlmer och få bytt allt rent igen...så nu är hela soffan iklädd i lakan för alla kuddöverdrag måste nu kemtvättas....

Efter den kvällen somnade vi alla 3 bums...

Idag har Vilmer varit bättre, 39graders feber och fortfarande ont i magen. Men har idag velat ha mig kloss intill sig hela tiden mamma mamma mamma mamma mamma...mitt rum. Tro nu inte att jag INTE varit en närvarande mamma för de har ajg och jag har varit på hans rum mkt. Men då Vilmer har velat ha mig hos sig hela tiden och Tuva som mest gråtit och gnällt över sina öron så går huvud och verklighet isär... Även för oss supermammor blir de för mkt ibland. Jag finns alltid där för alla mina barn, sätter alltid dom främst, älskar dom och stöttar dom, leker med dom och ser till så alla får sin tid. Men ibland som idag så tar det stopp orken efter en sån här vecka gör att de tar slut. Det är inte helt lätt att vagga runt på en gråtande lietn flicka som inte vet varför öronen gör så ont och samtidigt en 3 åring som står bredvid och säger mamma gå mitt rum leka med bilar, mamma gå mitt rum, mamma mamma mamma, gå mitt rum leka bilar, mamma osv... Men aldrig tappar jag humöret ut mot barnen men inuti bubblar det av känslor och behov av tysthet.

Nu råder här den tysthet jag längtat efter, nu laddar jag mina batterier. Tuva somnade som hon skulle vid sju och från andra sidan soffan hörs djupa andetag från finaste Vilmer som sover så gott. Han får sova här jämte mig så jag har koll på honom. Jag tittar på Jamies America på 5:an och bara kopplar av. Nu är det min tid, min dyrbara vuxentid. Jag värnar högt om kvällarna, då ska barnen sova och vi vuxna får vpran egentid och ladda upp oss igen. Nu är Jonas ledig i 2 dagar OCH vad jag ska njuta av att ha honom HEMMA <3 Dessutom jobbar han INGA kvällar denna veckan!