Tankar om livet
Jag läser en hel del bloggar och merparten av dom handlar om personer som antingen har cancer el lever nära någon som har. Varför kan man undra och jag har inget svar på den frågan. Att ha ett intresse för den sjukdomen låter ju bra märkligt, men jag har nog ett intresse för hur människor fungerar i olika pressade situationer. Att hjälpa och stödja andra står mig nära. Att kämpa mot jävulen i dessa fall cancer monstret är minst sagt en pressande situation. Är man inte i det tror jag inte man kan förstå hur folk orkar. Meningar som; Hur orkar du, jag ahde bara velat hoppa från en bro, skulle inte orka leva vidare om min dotter/son/man dör. Men så fungerar ju inte våra hjärnor el livet att amn bara lägger sig ner för att dö. Alla har vi ju något att kämpa för.
Genom alla dessa bloggar förundras jag över viljan att vilja leva, hur man kämpar för sina barn mm.
Jag tänker mycket på vilken vändning livet skulle ta för oss. Och min största sorg blir självklart om mina barn skulle drabbas av en dödlig sjukdom och behöva vara med till slutet, det skulle vara en stor sorg självklart...en ENORM sorg, miljarder av skrik, apnik och tårar. Men ändå känner jag att om jag själv skulle drabbas av cancer, en obotlig sådan som sakta skulle ta över min kropp, min hjärna, min personlighet, min förmåga att ta hand om mig själv OCH MINA barn. Den ÅNGEST som då följer med tror jag ändå är det jävligaste man kan drabbas av, detta är MINA tankar. Bara tanken på att genomgå det får mig nästan till en ångestattack. Att behöva förklara för Tim att jag ska dö som e så stor att han förstå, för Vilmer min älskade prins, för lilla lilla Tuva min prinsessa...HUR GÖR MAN....att se mina barn hur gråten i dom växer, att få leva med den ångest att snart behöva lämna dom....fy fan fy fan... Att behöva genomgå alla de djävulska behandlingar, smärta, sjukhus besök och SAMTIDIGT vara förälder...en kamp mellan kärlek, förtvivlan, sorg, smärta, fantastiska ögonblick som barnen ger oss...
Så alla Ni FANTASTISKA MAMMOR & PAPPOR där ute som kämpar mot denna djävulska sjukdom, NI är helt fantastiska som kämpar så och till varje pris vill besegra erat monster!
Mina älskade barn JAG ÄLSKAR ER SÅ & HOPPAS ATT AJG FÖR ALLTID FÅR VARA FRISK OCH SE ER VÄXA UPP, BLI STOR OCH FÅ EGNA BARN!
Jonas du är min stora trygghet, min kärlek till dig är oändlig....en dag ska vi sitta där Du & Jag i varsin gungstol hålla handen, gamla, kära & med massa fina minnen att prata om! JAG ÄLSKAR DIG!!!!!
Kommentarer
Trackback
